Utredning om stärkt samverkan för forskning på hälsodata

Kliniska Studier Sverige fick 2022 i uppdrag av Vetenskapsrådet att kartlägga regionalt forskningsstöd kopplat till hälsodata och registerforskning samt bidra till den fortsatta utredningen rörande behov och nationell samordning på området. Detta arbete är nu avslutat och har bland annat resulterat rapporten ”Nationell samverkan – stöd för sekundär användning av hälsodata från regionerna för forskning”.

– Vi kan konstatera att hälsodataområdet är stort, komplext och än så länge spretigt. Det är avgörande för främjande av klinisk forskning att Sveriges regioner samverkar kring hälsodata eftersom regionala och nationella behov och målbilder sammanfaller, säger Anna Ramnemark, ordförande i Kliniska Studier Sverige.

– Sveriges regioner delar uppdrag, lagrum och vilja att långsiktigt utveckla hälso- och sjukvården med hjälp av hälsodata som skapas inom vård och omsorg. Det är en ovärderlig resurs för att främja forskning och långsiktig utveckling av hälso- och sjukvård som kan stärkas genom nationellt samarbete kring kvalitet och effektivitet i utlämnandeprocessen samtidigt som vi utvecklar arbetssätt i linje med ny lagstiftning på nationell och europeisk nivå, säger Johannes Nilsson, ansvarig hälsodatafrågor Kliniska Studier Sverige - Forum Mellansverige.

En del av uppdraget från Vetenskapsrådet var att Kliniska Studier Sverige skulle uppdatera kliniskastudier.se med information om hur man begär ut hälsodata i alla Sveriges regioner. Denna information hittar du på webbplatsen nedan:

Uttag av hälsodata

Sammanfattning av rapporten

Nedan följer en sammanfattning av rapporten ”Nationell samverkan – stöd för sekundär användning av hälsodata från regionerna för forskning” som Kliniska Studier Sverige skrivit om stärkt samverkan inom hälsodata.

Om du vill ta del av rapporten kan du kontakta oss:

Kontakt

Nationell samverkan för sekundär användning av hälsodata för forskning, utveckling och innovation i hälso- och sjukvård

Effektiv hantering av hälsodata är avgörande för att driva forskningen framåt inom hälso- och sjukvården. I takt med att datamängderna ökar, växer också behovet av att skapa strukturer som möjliggör snabb och säker tillgång till denna data för forskningsändamål, utveckling och innovation. För att uppnå detta krävs en nationell samverkan där regioner, forskare och stödfunktioner arbetar mot gemensamma mål. En central del av detta är att utveckla gemensamma stöddokument, såsom standardiserade formulär och bedömningsgrunder, som kan harmonisera och effektivisera hanteringen av hälsodata genom att stödja enskilda handläggare och förenkla samverkan mellan regionala huvudmän.

Utmaningar och behov

I dagsläget varierar processerna för att ansöka om tillgång till hälsodata kraftigt mellan Sveriges regioner. Detta skapar onödiga hinder för forskare som försöker navigera i olika regelverk och processer. Juridiska och tekniska aspekter av datauttag kan vara komplexa och ofta saknas tydlig vägledning för forskarna. För att lösa dessa problem föreslår projektgruppen för hälsodata vid Kliniska Studier Sverige (KSS) att en mer harmoniserad nationell struktur införs. Detta skulle inkludera gemensamma stöddokument som gör det enklare att söka och använda hälsodata för forskning.

Standardiserade formulär

Ett av de mest konkreta förslagen är att införa ett nationellt standardiserat ansökningsformulär för forskare som vill begära ut hälsodata. Genom ett enhetligt formulär som används i alla regioner blir det tydligare vilka uppgifter som krävs för att ansökan ska vara komplett. Detta skulle inte bara spara tid för forskarna, utan också minska arbetsbördan för regionerna, som idag ofta behöver begära in kompletteringar och förtydliganden. Formuläret bör täcka allt från tekniska krav till juridiska villkor, och säkerställa att både forskare och datalämnare har full koll på vad som krävs .

Gemensamma bedömningsgrunder

En annan viktig aspekt är att standardisera bedömningsprocessen för datautlämnande. Idag kan tolkningen av lagar och etiska krav variera mellan olika regioner, vilket skapar osäkerhet och fördröjningar. Genom att införa nationella bedömningsgrunder kan forskarna vara säkra på att samma kriterier används oavsett var i landet de ansöker om data. Detta gäller inte bara hur etikprövningar utförs, utan även hur sekretessprövningar hanteras när känsliga personuppgifter ska delas .

Harmonisering av informationsstruktur och referensmodeller

Förutom gemensamma formulär och bedömningsgrunder behövs även en harmonisering av hur data struktureras och hanteras inom olika vårdsystem. Hälsodata är ofta inte ändamålsenligt strukturerad för forskning, vilket gör det svårt att analysera och dra nytta av data på ett effektivt sätt. Genom att införa referensmodeller och gemensamma informationsstrukturer skulle forskarna lättare kunna ta del av data som är standardiserad och uppfyller definierade kvalitetskriterier. Detta skulle dessutom minska risken för missförstånd eller felaktiga datauttag .

Koordinerade processer för snabbare handläggning

Ett stort problem för forskare idag är de långa handläggningstiderna vid datauttag. Genom att införa gemensamma riktlinjer och processer, inklusive standardiserade ansökningsformulär och bedömningsgrunder, kan denna tid kortas avsevärt. Regionerna skulle kunna hantera ansökningarna snabbare och mer effektivt, eftersom mycket av den administrativa bördan skulle minskas. Detta skulle inte bara underlätta för forskare, utan också frigöra resurser inom regionerna som kan läggas på andra viktiga uppgifter .

Sammanfattning

För att Sverige ska kunna fortsätta ligga i framkant inom forskning och innovation behövs en starkare nationell samordning av hanteringen av hälsodata. Genom att införa gemensamma stöddokument, såsom standardiserade ansökningsformulär och bedömningsgrunder, kan vi skapa ett mer transparent, rättvist och effektivt system för datautlämning. En harmoniserad informationsstruktur och snabbare handläggningsprocesser skulle ge forskarna bättre förutsättningar att bedriva forskning som kan leda till nya insikter och bättre vård.

Samverkan över regiongränserna är nyckeln till att uppnå dessa mål och säkerställa att hälsodata används på bästa möjliga sätt för forskning. Ett gemensamt nationellt ramverk skulle inte bara förenkla forskarnas arbete, utan också bidra till högre kvalitet och rättssäkerhet i hanteringen av känslig patientdata.